Tre horisontella streck

Val, demokrati och framtidstro i Georgien

Daniel Löwendahl är praktikant på UNA Georgia, det georgiska FN-förbundet, i Tbilisi, Georgien. För Världskoll skriver han om presidentvalet i landet hösten 2012.

Den första oktober var det dags. Vallokalerna öppnade tidigt och många Georgier stod i kö för att få komma in och lägga sin röst. Det var bara ett år sedan det senaste revolutionsförsöket, något som började i fridfulla demonstrationer mot den sittande presidenten Mikheil Saakhashvili men som slutade i våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter.

För nio år sedan tog Saakhashvili över makten i det som blivit känt som Rosrevolutionen. Fem år senare, 2008, drabbades Georgien av krig med Ryssland och tvingades lämna ifrån sig två regioner i landet: Abkhazien och Tskhinvali (eller Sydossetien som det är mest känt som).

Optimistiska anhängare av Ivanishvilis koalition på Frihetstorget i Tbilisi under valdagen.

Georgiens historia är full av stridigheter, krig och instabilitet. Det är därför den första oktober 2012 är en så speciell dag. Det är det första demokratiska valet i landets historia. Valet står mellan Mikheil Saakashvili och Bidzina Ivanishvili. Den sistnämnde, Ivanishvili, är Georgiens rikaste man och han har blivit känd för att skänka pengar till fattiga byar utan att skryta med det.

Första gången jag hörde om Bidzina Ivanishvili var under mitt besök i landet förra året. Det var innan hans officiella beslut att delta i valet. Han var då känd som en ödmjuk affärsman som en gång i tiden själv varit fattig men som på olika sätt skaffat sig en förmögenhet. Sedan hade han satt igång diverse byggprojekt runtom i Georgien, med stöd från regeringen och president Saakashvili.

Vallokalerna är fulla. Runtom i landet går folk och röstar, ivriga att äntligen få vara del av landets politiska framtid. Det är parlamentsval och oavsett valresultatet kommer presidenten sitta till nästa år då det är presidentval. Jag följer valet från en stor tv-skärm som satts upp på Frihetstorget. Torget är fullt av folk som lagt sina röster och nu vill följa valutgången. Efterhand går de upp för mig att något har förändrats bland dessa georgier. Den våldsamma attityd som jag upplevt förra året är som bortblåst och istället hurrar folk och är glada. Överallt viftar man med Ivanishvilis blåa flaggor.

Bidzina Ivanishvilis parti, The Georgian Dream, är en koalition utav olika partier som inbördes verkar ha olika politiska mål. Men det faktum att Bidzinas partiprogram på många sätt är något tvetydigt är inget som oroar de glada valdeltagarna – det är nya tider nu, vi har gjort vårt val och vi vill ha förändring.

Valresultatet är alltmer uppenbart, bilar tutar och folk på gatorna ropar “Bidzo Bidzo!”, Bidzinas smeknamn. Någonstans upplever jag situationen som aningen naiv. President Mikheil Saakashvili, eller Misha som han kallas i Georgien, har sedan revolutionen 2003 förändrat landet dramatiskt. Han har bland annat öppnat upp landet mot väst, USA och Europa och ökad samarbetet med både försvarsalliansen NATO och EU. Dessutom har han gjort sig av med hela den korrupta poliskåren och ersatt den med nyrekryterade unga georgier.

Att georgierna nu plötsligt vänder ryggen mot Saakashvili grundar sig troligtvis i många olika orsaker. Bara några dagar innan valet släpptes videofilmer som visade på övergrepp i georgiska fängelser, något som säkert fick många att tappa förtroendet för den sittande presidenten. Samtidigt uttalade också den ortodoxa kyrkans överhuvud, Patriarken, en önskan om förändring i landet – något som mycket väl kunde tolkas som stöd till Ivanishvilis opposition. Dessutom har misslyckandet i kriget 2008 och Georgiens kalla relation till Ryssland underminerat den sittande presidentens Mikheil Saakashvilis förtroende bland folket. Mitt i alla dessa orsaker finns också en uppenbar längtan efter förändring i Georgien. Möjligtvis upplevdes valet som en möjlighet att efter så många år av politiskt förtryck äntligen få delta i beslut som rör landets framtid.

Och trots en måhända naiv inställning till demokrati och politisk förändring så är Georgien, med det Georgiska folket, äntligen på väg mot rätt kurs. Att President Saakashvili låtit detta ske utan att motarbeta sitt eget eventuella fall är något nytt i Kaukasus och kanske kan detta ses som en positiv förebild för andra omkringliggande länder. Låt oss bara hoppas att denna anda av demokrati och respekt består även under (och efter) nästa års presidentval.

Daniel Löwendahl, Tbilisi, Georgien

 

Publicerad: 2012.11.20

Relaterade artiklar

Relaterade videoklipp